Månadens djur

2014 Juni

LEOPARD

Bland de stora kattdjuren är LEOPARDEN ett av de mindre hotade på grund av sin anpassningsför-
måga. Som för så många andra djurarter är det största hotet människans expansion. Leoparden
är skygg och en utpräglad mörkerjägare, oftast med stor framgång. Man räknar med att det
finns ca en halv miljon leoparder söder om Sahara.
    

Leopard

Leoparden är mycket mindre än lejonet och uppnår bara en tredjedel av lejonets vikt, ungefär
60-75 kg. Pälsen kan skifta från blekt till mörkare gult och täcks med tydliga mörka rosetter. Huvudet
är runt, halsen kort och kraftig och kroppen muskulös. Benen är förhållandevis korta med runda tassar
och indragbara klor. Hörntänderna i överkäken är kraftiga.

    

Rosetterna täcker större delen av kroppen – resten är svarta fläckar.


Leoparden är ensamjägare och rör sig vanligen på nätterna. Dagtid föredrar den att vila och spana
från en gren inne bland de skuggiga trädkronorna eller på en klipphylla. Det är i den situationen som
safariturister kan få se det annars så hemlighetsfulla och väl dolda djuret. Det vanligaste sättet att
spåra en leopard är att spana bland trädgrenarna efter en hängande svans.

    

Svansen kan avslöja leoparden.


Leoparden har en mycket stor anpassningsförmåga när det gäller såväl miljöer som bytesdjur. Den är
en suverän bakhållsjägare och jagar huvudsakligen på marken. Den slår ofta till genom att smyga sig
på sitt byte och efter en kort rusning fälla sitt offer. Under jakten kan den nå en hastighet på upp till
60 km/tim och göra tre meter höga och sex meter långa språng.

    

Leoparden jagar helst på marken.


En annan vanlig jaktmetod är att leoparden sig från sitt spaningsställe i ett träd ned dyker mot
bytet. Den kväver sitt byte genom ett grepp över luftstrupen när det gäller lite större bytesdjur,
t ex antiloper, eller knäcker nacken på mindre byten.

    

Ett typiskt spaningsställe inför ett språng mot bytet.

Viktiga förutsättningar för leopardens framgång som jägare är flera olika egenskaper när det gäller
dess sinnen. Nattsynen är utmärkt. En slag inbyggd spegel i ögat gör att det svaga nattljuset reflek-
terar mer än 100 gånger mer ljus än människans. Luktsinnet och hörseln är extremt väl utvecklat.
Utöver detta har leoparden särskilda känselhår, från morrhåren till hår på benen som alla är mycket
känsliga förberöring. Det ger djuret en möjlighet att smyga ljudlöst och undvika avslöjande ljud
under jakten.

    

Med ljudlösa steg rör sig leoparden i sitt revir.


Leoparden lämnar ogärna någon föda efter sig. Genom sin styrka och med de skarpa klorna som
hjälpmedel kan leoparden klara av att dra upp byten som väger tre gånger den egna vikten upp i ett
träd. Därigenom är maten skyddad och omöjlig att komma åt för andra marklevande rovdjur som
lejon och hyenor. Bytet kan då sparas för en lång tid framåt. Även med ett sparat byte i ett träd
kan leoparden döda ett nytt byte för att säkra föda för ännu längre tid.

    

Även med ett slaget byte sparat i ett träd kan leoparden vara på jakt igen.


Den dödar allt från små gnagare till stora antiloper och äter t o m fisk eller as. Den dricker ofta
men kan under torrperioder klara sig många veckor utan vatten. Leoparden är också en mycket god
simmare.
    

Under torrperioder kan leoparden klara sig länge utan vatten.

Leopardens rytning är ett slags kraftigt morrande som nästan låter som en såg som tränger genom
trä. Trots omfattande tjuvjakt - för pälsens skull - har dess gäckande beteende och skydd i reservaten
möjliggjort fortsatt överlevnad. Den finns över hela Östafrika i nästan alla sorters miljöer; savanner,
träskområden, skogar och ända upp till snögränsen på Kilimanjaro. 

 


I reservaten är leoparden oftast skyddad och orädd för fordon.


Både honor och hanar har egna revir som inte sällan delvis går in i varandra. Leoparder lever oftast
ensamma utom under parningstiden. Den dräktiga honan kan para sig med många olika hanar och
parning kan förekomma upp till hundra gånger om dagen under den vecka som brunsten varar.
Vanligtvis brukar två eller tre ungar födas. De blir självständiga efter ungefär två år.  I likhet med
t ex lejon kan hanar döda ungar som inte är deras egna.

 


En unge har sökt skydd i ett träd.

 

 

SVENSKT NAMN  ENGELSKT NAMN   VETENSKAPLIGT NAMN
Leopard Leopard Panthera pardus