safaribok.se

Månadens djur

HÖK

Det finns ett 20-tal arter av HÖKAR i Afrika. Gemensamt för hökfåglar är att de lever på bytesdjur, 
har god syn och kraftig flygmuskulatur. De flesta arter har också ett stort, runt huvud.

En av de vanligast förekommande hökarna är AFRIKANSK DUVHÖK. Den är ungefär en halvmeter 
lång och räknas därmed som en av de medelstora. Den har en mörk översida och tydliga ränder på 
bröstet. Duvhöken lever mest i täta skogs- och
busklandskap.

AFRIKANSK BAZA är uppdelad i tre underarter, vilka har sin utbredning över stora delar av kontinenten 
söder om Sahara. Den lever huvudsakligen ensam, är ovanligt skygg och gömmer sig gärna i tät 
vegetation. Gräshoppor, ormar och ödlor är huvudföda som den fångar på marken, där den gärna sitter 
i högt gräs. Bazans vingar är förhållandevis långa och når ända till stjärtspetsen när den sitter. Likheten 
med göken har den fått beroende på sitt sätt att flyga.

AFRIKANSK DVÄRGHÖK är utseendemässigt lik duvhöken men med mer prickiga än randiga bröstfjädrar. 
Den är också avsevärt mindre, bara 25 cm lång. Den jagar bl a småfåglar och fladdermöss bland träden 
med stor skicklighet.

Afrikansk dvärghök

Den vanligaste arten bland sparvhökarna är SHIKRAHÖKEN. Den är inte bara utbredd på savanner och 
i skogslandskap utan även vid bebyggda områden. Den har en grå fjäderdräkt med tydliga ränder och 
fläckar över bröstet som vuxen och brunspräcklig som ungfågel. Honan är större än hanen.

Shikrahök

AFRIKANSK KLÄTTERHÖK är som namnet anger en skicklig klättrare. Det är en flexibel led i benen som 
gör att den kan hänga fast vid grenarna och samtidigt hålla balansen med vingarna när den söker föda. 
Inte sällan kan den ses vid vävarfåglarnas bon för att få tag i ungar eller ägg. Fjäderdräkten är i huvudsak 
grå och svart. Ett naket fält runt ögon och näbb skiftar mellan gult och rött.

Afrikansk klätterhök

MÖRK SÅNGHÖK är en förhållandevis långvingad och långbent hök. Den jagar oftast direkt från trädgrenar, 
där den spanat in sitt byte. Den har en askgrå fjäderdräkt med en svartbandad stjärt. Benen är klarröda. 
Ett visslande läte under häckningsperioden har gett den dess namn.

Mörk sånghök

Lätt att förväxla med den mörka sånghöken är ÖSTLIG SÅNGHÖK som dock har gul näbb till skillnad 
från den mörka sånghökens röda. Den har dock samma strimmiga buk som den mörka arten. Sång-
hökarnas utbredning är lustigt nog uppdelad i distinkta regioner, där de sällan förekommer i samma 
områden. 

Östlig sånghök

BLEK SÅNGHÖK finns enbart i de södra delarna av Afrika, från Sydafrika upp till Zimbabwe i öster och 
Angola i väster. Liksom den mörka sånghöken har den röd näbb och röda ben och en ljusgrå fjäderdräkt 
som vuxen. De unga fåglarna är brunspräckliga. Den lever huvudsakligen i torra områden som busk-
savanner och halvöknar.

Blek sånghök

GABARHÖKEN är en annan sånghök som skiljer sig från de övriga genom sin mindre storlek. Den är 
utbredd över hela kontinenten i de flesta biotoper. En egenhet för arten är att den med fördel bygger 
bo i trädtopparna i anslutning till spindelnät, sannolikt för att få extra skydd för ungarna. Den lever 
helst på småfåglar med jagar också mindre däggdjur och insekter.

Gabarhök

BRUN KÄRRHÖK ses oftast över vassrika slättsjöar. Den flyger gärna lågt över marken. Hanen och honan 
har olika fjäderdräkt i skiftande nyanser av brunt med ljusa fält. Vingspetsarna är svarta. Kärrhöken 
livnär sig på grodor, småfåglar och insekter som den dyker efter under den låga flykten. 
Också GRODKÄRRHÖK förekommer i vattenrika områden där den patrullerar och dyker efter bytesdjur. 
Underifrån syns de tvärbandade stjärtfjädrarna som ett särskilt kännetecken för arten. 
ÄNGSHÖKEN är en flyttfågel som övervintrar i Afrika. Den har ett vingspann på över en meter och har 
en fjädrande flykt, ungefär som en tärna. Den fullvuxna hanen har en blågrå fjäderdräkt med svarta 
inslag. Även om den häckar i våtmarker föredrar den torrare miljöer. Ängshöken lever på gnagare, 
småfåglar, grodor och insekter.

Ängshök

STÄPPHÖKEN liknar i många stycken kärrhökarna men har längre och mer slanka vingar. Beteendet 
med lågflygning är likartat kärrhökarnas, men miljöerna kan vara torrare, t ex stäpper eller busklandskap. 
Stäpphöken kallas också BLEK KÄRRHÖK.

Stäpphök

(På grund av det stora antalet arter redovisas inte tabellen av utrymmesskäl)